Min bror och jag tycker lika ganska ofta när det kommer till film. Vi samlar på Vänner tillsammans, brukar prata om filmer vi sett och tipsa om sånt som är bra, och sånt där som man gör. Därför kändes det lite uppmuntrande att han tyckte att Die Hard 4.0 var "kanske den bästa hittills". Men jag vågade ändå inte lita helt på det, det är ju trots allt en film som kommer ut 19 år efter att första filmen kom, och är det nåt vi lärt oss av Star Wars är det ju att manus knappast är som vin: de blir sällan bättre med åren!
Jag vill dessutom påpeka att det här inte var första gången jag var på bio med Dreaner och Martin. Men det här är första gången någonsin som jag helt lyckats glömma bort mitt sällskap och allt runtomkring mig, och bara kunnat koncentrera mig på filmen. Och det händer sällan, för jag har svårt att koncentrera mig.
Den var bra alltså. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om den är bäst av filmerna, men GSG är helt klart ett understatement när man ska ge filmen betyg enligt Popomundo, och det säger en del. Det är snygga specialeffekter, och även om Dreaner tyckte att det var "för mycket CGI" så håller jag inte med: that's the basis of its appeal! Det är underbar action, det är John McClane (noone does action like John McClane!), och det är precis allt man vill ha ur en Die Hard-film, och nu dessutom med fantastiska specialeffekter! Jag menar, visst har "gamla" filmer sin charm, det säger jag inte emot, men ibland så vill man bara kunna luta sig tillbaka och njuta rent visuellt. Och det kan man!
Och Bruce Willis gör åtminstone inte mig besviken. Visserligen har han tappat allt hår sen sist, vilket helt klart är ett minus, men han vet precis hur han ska göra McClane i alla fall, och det är allt jag behöver! Han är fortfarande bitter, utan någon som helst lust att rädda alla otacksamma idioter överallt, och han fäller fortfarande de där underbara kommentarerna hela tiden. Jag kommer tjata om det här tills jag dör: man måste kunna leverera sina one-liners! Jag tror inte Bruce Willis hade kunnat ta Jack Sparrows, Han Solo eller Indiana Jones one-liners, men han gör de här som ingen annan skulle gjort dem. De repliker han fäller hela tiden är den sorten som man har med en gång per film, och som folk lite krystat skrattar åt eftersom scenen innan varit så spännande. Det är inget krystat när John McClane säger dem, nånsin.
Dessutom fanns det en nörd med också, som var sådär söt som bara nördar kan. Och trots hans mesighet och eviga prat lyckades han med konststycket att inte vara jobbig/patetisk/osv utan det gick inte att ogilla honom: underbart. Det var massa ninjor också, vilket är skitjobbigt när man träffar dem i verkligheten, men det blir extremt snygg action! Och förutom "[the] asian chick, [who] likes to kick people" är det ju typ inte med några tjejer förutom hans dotter, förstås, och hur är hon? Fantastisk, hon är precis som McClane och hon äger. Det är ännu en av anledningarna till att filmen är så bra som den är tror jag, äntligen styr det upp sig med nån i hans familj i alla fall!
Faktum är att filmen var så bra att det nästan varit värt att vänta i en halvtimme och se den igen direkt efter. Och det var länge sen nåt var så bra.
That's enough of that shit.
|
---|
Thursday, July 5, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment