En sak dyker upp i huvudet på mig varje gång jag börjar tänka på den här filmen: hobbypsykologiskt sett är det en väldigt intressant film. Schizofreni är intressant, speciellt när det tar uttryck i paranoia och omedvetna multipla personligheter.
Det är bara det att som film gör det sig verkligen inte bra. Den är inte det sämsta jag sett, men den är aldrig läskig nog för att räknas som en bra skräckfilm, och den är aldrig underhållande nog för att egentligen klassas som en bra vanlig film. Den mest är. Att det är samma person som skrivit novellen som den baserar sig på som skrivit Djävulens advokat är inte det minsta förvånande, även om jag skulle föredra den senare framför Pin.
Nej, ska man se den här är det nog mest för att man se filmer med David Hewlett innan han blev Rodney McKay (vad hände egentligen med hans näsa?), eller för att man vill se Terry O'Quinn med hår...
That's enough of that shit.
|
---|
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment