Först när jag hörde talas om Wendy Wu: Homecoming Warrior tänkte jag två saker: "Yay! Brenda song!" och... nej, det var nog det enda faktiskt. Det verkade som en rolig film liksom, high school-tjej som kan slåss - på riktigt. Sen dröjde det ett ganska bra tag innan jag faktiskt kom mig för att se filmen på riktigt, och jag blev positivt överraskad av en film som jag från början förväntade mig en del av!
Jump in var jag väl inte riktigt lika positiv till, det verkade som en bra film, men inte mycket mer. Den var bättre än jag trodde också, fast musiken var inte lika bra som den brukar vara i såna här filmer (HSM, Cheetah Girls, osv).
Jump in är inget undantag: jag visste sedan tidigare att boxning kunde vara snyggt, så det gör inget att de dissar det i den här filmen - istället får man se mer hopprep än man trodde fanns. Precis som huvudpersonen blir i alla fall jag förvånad över vad man faktiskt kan göra med två rep och lite väl mycket fritid, och man undrar vilka av de där grejerna man hade kunnat lära sig i mellanstadiet om man bara tränat lite. Antagligen inget av det.
Handlingen i sig i båda filmerna kanske inte är något märkvärdigt, snarare tvärtom, och det gör dem väl delvis också till bra filmer, iaf enligt Disney-standard. Det är inte därför man ska se de här filmerna, man ska göra det på grund av koreografin. Oavsett om det handlar om hopprep eller asiater (sjukt snygga asiater, i vissa av fallen).
That's enough of that shit.
No comments:
Post a Comment