Jag har följt Stargate dagligen i över ett halvår nu, om jag inte minns fel började sexan sända serien i början av februari, slutet av januari kanske, och det har nu kommit upp till så mycket som åtta säsonger. Efter så lång tid känns det ju som att serien borde ha blivit kvalitativt sämre, och det stämmer väl lite grann: de första säsongerna var ju helt klart bäst.Det är bara det att då och då dyker det upp avsnitt i de senare säsonger som gör att man ändå tycker det är fett värt att se serien. Inte som Lost, som bara blir sämre, utan det är riktigt bra avsnitt som gör att man tänker "they've still got it" och tittar.
Moebius är inte två såna avsnitt.
Moebius är antagligen de två bästa avsnitten som filmatiserats av någon TV-serie någonsin. Även om jag mer och mer börjar gilla SGA på senaste tiden - för den serien börjar bli bättre än SG-1 när det var som bäst - så tänker jag gå så långt som att säga såhär: det enda som varit bättre än det här avsnittet och filmatiserats är Star Wars. Helt seriöst.
Det hade verkligen med allt. Det var humor (jag skrattade rakt ut nästan hela tiden), det var sentimentalt (jag grät nästan vid tillfällen), och äntligenäntligen fick de ihop dem (jag skrek rakt ut, och sen proppade jag munnen full med filt för att inte störa resten av huset. Och grät), även om det inte var på riktigt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, jag känner en mystisk patriotisk känsla inför serien nu. Jag älskar den liksom, jag är inte bara glad att jag är ett fan av den, jag är stolt över att få vara ett fan av en så bra serie. Vilket är ett absurt sätt att känna på, men så är det.
Fucking love it. Seriously. Nu ska jag kolla videos och försöka koncentera mig igen.
That's enough of that shit.
No comments:
Post a Comment