"For five hundred dollars?"

Så har jag äntligen sett Den gode, den onde och den fule! Fick den nämligen på DVD i födelsedagspresent, så en dag när Chriss var i skolan och jag hade noll att göra passade jag på att se den. Eftersom de andra två filmerna är underbara, och jag har hört från de allra flesta att den här filmen är riktigt bra, så hade jag höga förväntningar på den.

Förväntningar som den definitivt levde upp till! Visserligen var den nästan en timme längre än vad jag trodde, och jag funderade på om det faktiskt skulle gå att dra ut på den så länge, men JO det gick. Väldigt bra, faktiskt.

När jag och min samhällslärare diskuterade filmerna sa han, ”de är filmade på ett sätt som man aldrig skulle filma idag. Det är långa scener när de bara sitter tysta och äter”, och det har han helt i. Anledningen till att den är just tre timmar är att de sällan klipper av en scen för att hasta fram den, utan de drar ut på dem, visar exakt hur lång tid det tar att springa från förläggningen till bron. Och så vidare.

Personligen dyrkar jag alla snygga one-liners som är med. Jag menar, herregud, alla kan komma på en bra one-liner att äga någon med, men det krävs en viss talang för att göra det utan att låta alltför töntig. Och jag tycker att Clint Eastwood är jäkligt bra på att göra det (men som är bäst på just det är Harrison Ford, dels som Indiana Jones, men framförallt som Han Solo… mer om det någon annan gång!), på samma sätt som hans karaktär aldrig riktigt blir ägd, inte ens när han blir utsläpad i öknen och nästan dör av uttorkning. Visst, han är kanske inte i högstatus just då, men det är ingenstans som Tuco, den fule, (Eli Wallach) får en att känna att ”Blondie är så ÄGD av Tuco”. Om ni förstår vad jag menar.

Att Clintan är otroligt het i de här filmerna gör ju sitt till. Jag skiter ärligt talat i vad folk tycker om honom nu, men för fyrtio år sen, när han var trettiofem, då såg han bra ut. Jävligt bra ut. Och vill ni ta den diskussionen med mig är det enda svar ni kommer få, det här; http://www.foogle.biz/clint_eastwood/clint_guns.jpg.

De två första filmerna – För en handfull dollar, För några få dollar mer – är också grymt bra, även om jag bara sett den sistnämnda filmen en gång (För en handfull… har jag däremot inspelade på band och nu även på DVD, thanks to my mother). I första filmen händer ju egentligen ingenting, men på något vis är den ändå så cool, helt enkelt. Och jag menar, hur kan man inte gilla Mannen Utan Namns drygt självsäkra attityd, och hans irriterande sätt att få folk att äta upp sånt som de säger.

Anledningen till att Good, Bad and Ugly är den bästa av filmerna, är nog för att det finns fler karaktärer att följa i den. Tuco, till exempel, som visserligen är ganska misslyckad, och alldeles för girig för sitt eget bästa, borde egentligen dött redan i förtexterna, men på något vis börjar man ändå tycka om honom, och det blir uppenbart att han faktiskt har ”a golden hair angel watching over him…”.

Angel Eyes har filmen snyggast namn. Lätt. Jag har inte riktigt fattat om han är samma person som Mortimer i För några få dollar mer, det är i vilket fall samma skådespelare (Lee van Cleef), och Angel Eyes väcker ett svagt minne hos mig, men jag vet inte. Good, Bad and Ugly känns nämligen som en prequel (en uppföljare som utspelar sig innan första filmen), eftersom Blondie får sina kläder (skjortan, västen, ponchon) i den här filmen, men eftersom han tragiskt dör på slutet, så känns det inte troligt. Och om det är olika karaktärer, varför samma skådis? Den som har svaret får gärna höra av sig…

Men MUSIKEN i de här filmerna är bara för fantastisk. På ClintEastwood.net kan man lyssna på den (”Fistful of music part 1”), och har ni inte hört den har ni verkligen missat något. Alla kan väl egentligen nynna med till Den gode, den onde och den fules soundtrack, men faktum är att jag tycker att tvåan har de allra klockrenaste bitarna. Framför allt musiken som spelas upp varje gång Clintan dyker upp i bild, och den som finns i nånting3s onda klocka och förutspår död. Wow, det är allt jag säger, här har John Williams fått konkurrens.

Faktum är att jag skulle kunna sitta här i alla evighet och prata om vad jag gillar med de här filmerna (skjutposen!), häftiga citat (”no, God is not on our side, ’cause he hates idiots also”) eller hur otroligt cool och snygg Blondie är (http://koti.mbnet.fi/~jupa/hpr5.gif), men jag tror vi slutar här. SE de här filmerna, åtminstone en gång, det hör ju nästan till allmänbildningen, kan man ju tycka. Nanananana, na na na…

That’s enough of that shit.

P.S. Som ni kanske märkt skriver jag inte “Over and out” längre, utan ”That’s enough of that shit”. Det är nämligen vad Clintan säger istället för ”cut” när man han regisserar.D.S.