En festival för melodier

Nu är vi mitt uppe i "schlageryran" som folk gillar att kalla det, om en vecka vet vi vilken låt som ska ställa upp och kvala åt oss. Hur det gick till, alltså att vi måste kvala, när vi hade supersnygga Martin Stenmarck med en skitbra låt som tävlade för oss, det vettefan. Men nu är det så.

Men låt oss strunta i det, och koncentrera oss på årets festival istället. Ingen av låtarna hittills har varit en solklar vinnare, och det gör att jag känner hur paniken kommer krypandes över mig, inför tanken på kvalet. Ingen skulle väl bli förvånad om Carola tog hem allt, i och för sig, men vi får väl se.

Sååå, enligt mig, är de bästa låtarna i år följande; The Name of love (Magnus Bäcklund), Jag ljuger så bra (Linda Bengtzing), Temple of love (Bodies Without Organs), Night of passion (The Poodles, inte hört hela, tyvärr), Faller du så faller jag (Patrik Isaksson, har jag tyvärr inte hört hela heller, men jag gillar honom), Silverland (Roger Pontare), och Evighet (Carola), vilket ju är ganska många låtar, faktiskt, men ingen av dem har fått en att känna "wow! Den MÅSTE vinna!", och ett sånt bidrag behövs.

Björn Kjellman var ju också med, hans låt var inte det bästa jag hört, men väldigt schlager, och jag kan inte låta bli att tycka om att han gick till final, eftersom han trots allt är Sveriges bästa skådespelare, och känd schlagernörd. Men jag tror inte att den låten skulle må bra av att åka till Eurovision, och de flesta rösterna fick han nog pga popularitét.

Kläderna! Jag måste skriva om kläderna! Carolas bluscreenblåa kläder var bara så blå att jag inte kunde annat än gilla dem, men sen är jag ju en sucker för blått också. Samma sak gäller Rednex cowboysaker, som Clintan-lover är det svårt att dissa dem. Evan hade nog de kreativaste kläderna, med franska revolutionen sponsrad av Lewi's, men på något mystiskt vis var det snyggt ändå, framför allt tjejerna enorma klockärmar. Fler tjejer som klätt sig snyggt på ett mystiskt vis blir väl Linda Bengtzing i Maiden-klänningen, som om inte annat förtjänar ett omnämnande, och dessutom älskar jag klädbyten på scen. Helst såna man inte märker.

Electric Banana Band har inte ändrats ett dugg, men sen var ju låten inte så jäkla mycket att hurra för heller. De skulle ju alltid kunna göra gemensam sak med The Elephantz vars enda positiva grej med kläderna var snygga överkroppar på killarna. Niclas Wahlgren har - på ett snyggt sätt! - snott sin look från Stenmarck, och det är faktiskt helt okej... Björn Kjellman var väl egentligen inte särskilt snygg han heller, men han förtjänar ett omnämnande för det var lite gulligt.

Egentligen ska väl inte jag bedömma sånt här, jag är inte i närheten av att ens vara en wannabe-fascionista, men jag kunde inte låta bli. Vill ni ha ett mer proffesionellt utlåtande får ni springa och tjata på Hanna istället, hon kan sånt här. ;)

Men skit i det här nu, och skynda er till TVn, för om bara tio minuter börjar Andra Chansen, och det måste man ju i alla fall se slutet på. Personligen hoppas jag på Magnus Bäcklund, och sen har jag inte valt mellan Pontare och Isaksson än, men det kommer väl... nästa vecka blir det värre.

That's enough of that shit.