Så, innan jag börjar skriva mer seriöst här är att jag inte sett orginalfilmen, och inte läst boken (visst är det väl en bok av Stefan Kung?), och har därför ingenting att refererar till. Dock har jag läst en bok av Terry Pratchett och Neil Gaiman på typ det här temat, men den var inte så värst seriöst, så det hjälper väl inte.
Först när jag hörde talas om filmen dissade jag den, eftersom jag inte gillade att de ändrat i Nostradamus profetia (jag vill minnas att han förutspådde det här till den sjunde dagen den sjunde månaden 1997, han var lite för seriös för att tönta sig med 666, tror jag), men efter att fått veta att biotrailern för filmen var ungens provspelning, blev jag genast mer intresserad. För visst är han läskig när han stirrar sådär på en?
Tyvärr är han inte bra på så mycket mer, för i övrigt är hans skådespelartalanger inte jättebra. Okej, han har kanske inte så många repliker (typ två, eller vad är det?), men jag vet inte, jag var inte stormförtjust i det han gjorde, lite stelt eller nåt. Fast de läskiga blickarna måste nästan anses väga upp det, jag kommer få mardrömmar.
Den bästa skådespelaren är ju lätt Liev Schreiber, som jag faktiskt inte kan komma ihåg att ha sett i någon film innan, men ändå kändes han väldigt bekant på något vis. Han spelade i alla fall fantastiskt bra enligt mig, hade han varit sämre hade filmen också varit betydligt sämre, men han fixar det. Tillsammans med David Thewlis, som jag är mycket stolt över att ha känt igen, blir det nästan ännu bättre.
Förutom det vet jag inte vad jag ska säga riktigt, jag tyckte filmen var okej, och har faktiskt lust att se orginalet. Eller okej, jag tyckte filmen var bra förutom slutet, det var alldeles för "tja, det kommer en uppföljare" för att jag inte ska störa mig på det (vad hände med konceptet "USAs president räddar världen, egentligen?"), och jag tror inte att en uppföljare är en bra idé. De tog död på alldeles för många bra karaktärer i den här filmen, så jag hade hellre sett ett längre och mer specialeffekterat slut och ingen uppföljare, än det som blev nu.
Rädd blev jag hur som helst, även om rädslan mest var "hoppa till scener" som dessutom inte kom särskilt ofta, men den kommer inte ta sig upp på någon "topp 5 skräckfilmer"-lista inte, i alla fall inte i mitt fall. Att se den på bio var mest mys för att jag hade trevliga SADare att se dem med, annars skulle jag nog hellre se den på typ ett skräckfilmsmaraton eller nåt. Typ.
That's enough of that shit.
Och förresten så hade jag tänkt ha en bild till den här bloggen, men bilduppladdningen tycker visst inte om mig, så jag skiter i det just nu...
|
---|
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment