|
|---|
Monday, January 30, 2006
Happy New Years
HAPPY NEW YEARS!!!!!! I started my new Post Production Supervisor position for Gene Simmons Family Jewels and it was nice to get back to work after being off so long. Nothing else to exciting happened this month.. Work, work and more work. Three years with Harry since he answered my personal ad.. and loving every minute of it.
Friday, January 27, 2006
Februarifilm
Ny månad - ny film. I alla fall på Canal+, och för några dagar sen damp Canal+-tidningen ner i brevlådan, med hela listan på februaris filmer. Har inte haft tid att kolla igenom den ordentligt, har bara kikat lite på premiärerna, men nu ska vi ta oss en ordentlig titt:
Det fanns en del intressanta premiärer den här månaden, så jag får väl skriva ner dem och slänga in en liten kommentar...- Apollo 13 - En bra film, MEN det kommer lätt att bli som med Om en pojke med den, man slår på TVn, ser halva, och efter fjorton gånger hatar man den. Den har premiär jättesent - 26 februari - men ändå. Akta er för mars.
Premiärdatum: 26 februari, CMOREFILM, 21.00 - Big Bounce - Aldrig hört talas om, men både Morgan Freeman (som spelar bra), och Owen Wilson (som ser bra ut) är med i den, så den kan nog vara värd att se, åtminstone en gång.
Premiärdatum: 26 februari, Canal+Film, 21.00 - Dodgeball - Fler komedier, den här verkade åtminstone ganska kul när man såg reklamen på bio, å andra sidan hörde jag inte särskilt mycket om den, vilket väl antyder att den kan vara rätt b. Men det är väl som med den ovan, en gång kan man se den.
Premiärdatum: 25 februari, Canal+Film, 21.00 - Firefox - Den här finns det tre skäl att titta på, 1) det snygga namnet, 2) det faktum att Clint Eastwood är med i den, och 3) eftersom han även står för regin. Den är över 20 år gammal, men det skiter jag högaktningsfullt i.
Premiärdatum: 12 februari, CMOREFILM, 21.00 - Mean girls - Lindsay Lohan, det är allt jag vet om den filmen. Plus det faktum att typ alla mina killpolare i min förra klass älskade den, och jag har tänkt se den ganska länge. Så då kan jag ju passa på nu.
Premiärdatum: 3 februari, Canal+Film, 21.00 - Shaun of the Dead - Rekommenderad av min vän Annika. En zombiefilm-parodi som uppenbarligen är jäkligt bra, om inte annat finns det ett kul spel man kan spela på hemsidan, vars adress jag tyvärr glömt. Antagligen www.shaunofthedeadmovie.com eller nåt sånt.
Premiärdatum: 14 februari, Canal+Film, 21.00 - Stepford wives - Som Moulin Rouge-fan kan jag inte låta bli att dras till filmer med Nicole Kidman i, men den här verkar vara intressant på sitt eget vis. Alla gillar väl filmer om folk som låtsas vara perfekta?
Premiärdatum: 11 februari, Canal+Film, 21.00
Det var alltså månadens intressanta premiärer, vill ni veta resten kan ni surfa in på www.canalplus.se, där står det alltid massa intressanta saker. Får gå in där i februari och se vilka Actors studios som gäller för tillfället. Missade ju, som bekant, de med Clintan förra månaden, och det stör mig fortfarande.
Men det är klart att det här inte var allt, det finns ju andra intressanta saker som jag måste nämna också. Filmer som gick förra månaden, men inte nu, filmer som inte gick förra månaden, men nu, osv...
- Indiana Jones - Alla tre Indiana Jones-filmerna går just nu, efter att ha haft totalt uppehåll i januari. De börjar sändas i omvänd ordning, trean först, sen tvåan, och sist ettan, men det gör inte så mycket. Dessutom, vem vill inte se en film som beskrivs med orden "Harrison Ford iförd hatt och piska söker efter mystiska reliker på 30-talet i Steven Spielbergs klassiska äventyrsfilm". Inget jag vill missa, iaf.
- Spaghetti Western - Varken För en handfull dollar eller För några få dollar mer går på hela februari, och inte heller har de haft vett nog att börja visa Den onde, Den gode och Den fule. Jag vet att tvåan går igen i mars, och man kan ju bara hoppas att trean också börjar göra det. Fattigt på Clintan-fronten, mao.
- Natural Born Killers - Gick i januari också, men det missade jag. I alla fall så säger alla som sett den att den är sjukt bra (dessutom tjatas det som fan om den i Vingklippt Ängel), så den är antagligen värd att se - i alla fall en gång.
- Den långa flykten (Watership Down) - En film som borde vara gullig, med tanke på att den handlar om kaniner, men det är den inte. Sawyer läser boken i Lost, och orkar man inte göra samma sak men vill leta ledtrådar kan de kanske vara bra att se den här. Jag lovar visserligen inget, men ändå.
- Blade - Har jag visserligen bara sett en gång, utan ljud, men jag minns att jag tyckte den var bra då, även om alla dissar den. Ska i alla fall försöka se om den någon dag, och se vad jag tycker om den...
- Fight Club - Också en film jag missat att de visar, men enligt källor är den bra, så jag ska ta och se den. Dessutom tror jag den har ett bra soundtrack. ;)
- Gustaf (Garfield)- Hahahaha, det låter kanske inte så, men den här filmen är faktiskt bra. Bra och gullig, även om den kanske inte stämmer in så bra på serierna.
- Love Actually - Ett klart måste! De har samlat massvis med bra skådisar, och gjort en film som har med alla romantiska genres att göra, och fått ihop en av världens bästa filmer. Man blir bara så glad av den! Och vem vill inte ha Hugh Grant som statsminister? Sista chansen står i marginalen.
- Masjävlar - En film om att komma hem. Till och med jag känner igen mig i den, för det är precis så det är när jag hälsar på mina släktingar. Bra, och svensk.
- Tretton - En film man borde ha sett, helt enkelt. Ungefär i samma stil som typ Hip hip hora, men amerikansk och mycket bättre. Dessutom är det otroligt deprimerande...
Jag antar att det var allt, vi får väl se vad jag tar och bloggar om härnäst. Kanske något av ovanstående? ;)
Over and out.
Sunday, January 22, 2006
Videor
Måste bara tipsa om två sjukt roliga videos som jag sett den här helgen;
http://media.putfile.com/tarzanandjane - Sawyer och Kate är Tarzan and Jane. Hon som gjort den är allvarligt talat JÄKLIGT bra på vids, det märks. Se den, den är kul även för folk som inte vet ett skit om Lost (jag lovar, jag visade den här Czech (eller ja, hon bor där), och hon älskade den... hon har aldrig sett Lost!).
http://www.ultimateshowdown.org - Också skitrolig! Massvis med coola guys som spöar skiten ur varandra, t ex så får Indiana Jones en pungspark (så, Harrison Ford-hatar, enjoy :), den äääger! :P
Over and out.
http://media.putfile.com/tarzanandjane - Sawyer och Kate är Tarzan and Jane. Hon som gjort den är allvarligt talat JÄKLIGT bra på vids, det märks. Se den, den är kul även för folk som inte vet ett skit om Lost (jag lovar, jag visade den här Czech (eller ja, hon bor där), och hon älskade den... hon har aldrig sett Lost!).
http://www.ultimateshowdown.org - Också skitrolig! Massvis med coola guys som spöar skiten ur varandra, t ex så får Indiana Jones en pungspark (så, Harrison Ford-hatar, enjoy :), den äääger! :P
Over and out.
Home, sweet home
När jag och mamma hade sett klart Brottskod försvunnen igår, orkade vi ju inte gå därifrån, så hon sa att hon ville kolla på början av en dokumentär som hon läst om; Grannjävlar (som jag inte hittar orginalnamnet på, återkommer!).
Handlingen är som gjord för bra TV: de fem värsta familjerna man kan tänka sig får flytta in i en specialbyggd liten by belägen på en avskiljd plats, där ska en psykolog undersöka om man på fyra veckor kan få dem alla att leva tillsammans.
Det fem familjerna är; en med fem hundar, en extremt bråkiga barn, ett gäng festande studenter, en familj som alltid spelar Rn'B på högsta volym, och så en gubbe som lever ensam, och är pedantismen personfierad.
Klart en av de roligaste dokumentärer jag sett, man tycker ju bara så synd om dem! Man sitter och skrattar åt hur otroligt patetiska människor kan vara ibland, och hur glad man är över att man själv inte har dem som grannar.
Här kommer mina kommentarer om grannarna;
Familjen med bråkiga barn - Jag skulle seriöst ha dödat barnen så fort jag kunnat. Aldrig i livet att jag överlevt, de är helt psykotiska, och gör aldrig som deras mamma säger - för hon kan inte uppfostra dem! Hennes man är vettig, jag fattar verkligen inte hur han kan leva med någon som henne. Usch!
Familjen med fem hundar - Jag har egentligen ingenting emot hundar, men jag tror inte riktigt jag gillar hundägare. I alla fall inte såna som den familjen, de är inte heller riktigt kloka. Deras attityd är bara så... jobbig! "Vi är inga barnmänniskor... vi är hundmänniskor..." Bla, bla, BLA!
De festande studenterna - De är rätt sköna, men det kanske är för att de är närmare mig i ålder än vad vissa andra är. Visserligen lever de bara på öl, öl, och öl, men de är ganska kul ändå. Är väl mest jobbiga för folk som vill ha tyst på nätterna.
Den pedantiske gubben - Guuud, vad jag skulle vilja döda honom också! Han är verkligen helt psykotisk, han plockar upp chipssmulor från gräsmattan. Det är inte friskt beteende, allvarligt talat! Visserligen så är han rätt vettig annars, men alltså.. nej!
Familjen med hög musik - Definitivt skönaste familjen som är med! Personligen tycker jag inte det är så jobbigt med hög musik (som redan sagt), kanske inte just deras musiksmak, men i övrigt verkar de trevliga. Mamman där vet t ex hur man uppfostrar barn, och ungarna springer inte runt och skriker hela tiden. Klart bra.
Allvarligt talat, om du inte såg det förra veckan, kolla den här! Det är faktiskt sjukt roligt, även om det kanske låter lite Freakshow High över det hela... men det är det inte! :P
Over and out.
Handlingen är som gjord för bra TV: de fem värsta familjerna man kan tänka sig får flytta in i en specialbyggd liten by belägen på en avskiljd plats, där ska en psykolog undersöka om man på fyra veckor kan få dem alla att leva tillsammans.
Det fem familjerna är; en med fem hundar, en extremt bråkiga barn, ett gäng festande studenter, en familj som alltid spelar Rn'B på högsta volym, och så en gubbe som lever ensam, och är pedantismen personfierad.
Klart en av de roligaste dokumentärer jag sett, man tycker ju bara så synd om dem! Man sitter och skrattar åt hur otroligt patetiska människor kan vara ibland, och hur glad man är över att man själv inte har dem som grannar.
Här kommer mina kommentarer om grannarna;
Familjen med bråkiga barn - Jag skulle seriöst ha dödat barnen så fort jag kunnat. Aldrig i livet att jag överlevt, de är helt psykotiska, och gör aldrig som deras mamma säger - för hon kan inte uppfostra dem! Hennes man är vettig, jag fattar verkligen inte hur han kan leva med någon som henne. Usch!
Familjen med fem hundar - Jag har egentligen ingenting emot hundar, men jag tror inte riktigt jag gillar hundägare. I alla fall inte såna som den familjen, de är inte heller riktigt kloka. Deras attityd är bara så... jobbig! "Vi är inga barnmänniskor... vi är hundmänniskor..." Bla, bla, BLA!
De festande studenterna - De är rätt sköna, men det kanske är för att de är närmare mig i ålder än vad vissa andra är. Visserligen lever de bara på öl, öl, och öl, men de är ganska kul ändå. Är väl mest jobbiga för folk som vill ha tyst på nätterna.
Den pedantiske gubben - Guuud, vad jag skulle vilja döda honom också! Han är verkligen helt psykotisk, han plockar upp chipssmulor från gräsmattan. Det är inte friskt beteende, allvarligt talat! Visserligen så är han rätt vettig annars, men alltså.. nej!
Familjen med hög musik - Definitivt skönaste familjen som är med! Personligen tycker jag inte det är så jobbigt med hög musik (som redan sagt), kanske inte just deras musiksmak, men i övrigt verkar de trevliga. Mamman där vet t ex hur man uppfostrar barn, och ungarna springer inte runt och skriker hela tiden. Klart bra.
Allvarligt talat, om du inte såg det förra veckan, kolla den här! Det är faktiskt sjukt roligt, även om det kanske låter lite Freakshow High över det hela... men det är det inte! :P
Over and out.
Brottskod försvunnen
Så, nu är helgen över, och det har ju såklart blivit en del TV-tittande. Bandade t ex Anna och Kungen som jag tänkte ta och se en snöig dag, eller typ på tisdag. Får se vad som passar bäst. :P Cesar åkte ut ur Riket också, det var väldigt deprimerande. jag tänkte göra en musikvideo om honom med klipp från SVT.se, men de funkade inte i Windows Movie Maker, så det sket sig.
En serie som är jäkligt bra är Brottskod försvunnen (Without a trace), en amerikansk kriminalserie som handlar om FBIs avdelning som letar efter försvunna personer. Det är så snygga flashbacks i den när folk berättar saker, även om det slutade väldigt sorgligt i veckans del. :(
Det enda riktigt dåliga med serien är deras försök att få in handling om personerna som jobbar med fallen, och inte bara det som det handlar om för dagen. En gång handlade det bara om Jack Malones skillsmässa, och det var jättetråkigt. Det går liksom inte, så intressanta är de inte.
Eller som i avsnittet igår, när man i början fick se... vad-fan-hon-nu-heter sitta och gråta i sin bil, och i slutet fick veta att det handlade om att hon hade en farlig sjukdom. Det bet liksom inte riktigt, man bara "jaha?". Det är synd iofs, för det skulle vara kul med mer om dem, men det hinns liksom inte med när de letar efter folk. Rätt synd.
Over and out.
En serie som är jäkligt bra är Brottskod försvunnen (Without a trace), en amerikansk kriminalserie som handlar om FBIs avdelning som letar efter försvunna personer. Det är så snygga flashbacks i den när folk berättar saker, även om det slutade väldigt sorgligt i veckans del. :(
Det enda riktigt dåliga med serien är deras försök att få in handling om personerna som jobbar med fallen, och inte bara det som det handlar om för dagen. En gång handlade det bara om Jack Malones skillsmässa, och det var jättetråkigt. Det går liksom inte, så intressanta är de inte.
Eller som i avsnittet igår, när man i början fick se... vad-fan-hon-nu-heter sitta och gråta i sin bil, och i slutet fick veta att det handlade om att hon hade en farlig sjukdom. Det bet liksom inte riktigt, man bara "jaha?". Det är synd iofs, för det skulle vara kul med mer om dem, men det hinns liksom inte med när de letar efter folk. Rätt synd.
Over and out.
Tuesday, January 17, 2006
The Boondock Saints
Okej, nu ska ni just få bevittna något historiskt... och jag menar inte att Chile just fått en kvinnlig president. Nope, jag menar något så fantastiskt oväntat som... en seriös blogg! :O Tänkte lägga ut min filmanalys av The Boondock Saints här. Det är egentligen ett skolarbete, men wtf:
"Titel och genre
Titeln Boondock Saints anspelar på huvudrollernas religiösa övertygelse, och den har inte översatts, utan heter samma sak på originalspråket.
Dramaturgin
I filmen anslag får vi se en kyrka i Boston, under St. Patricks Day. Alla i kyrkan står upp, och prästen håller ett tal om Guds godhet, och att Gud ska frälsa dem från ondska och förlåta dem för deras synder. När kyrkobesökarna satt sig ner får vi se att två personer fortfarande ber koncentrerat, men nu byts prästens ord ut mot en annan röst som pratar om hämnd. Rösten är mörk och hård, och vi får uppfattningen av att bröderna inte ber för något gott.
När de bett klart reser de sig upp och börjar gå framåt i kyrkan, samtidigt som en annan präst börjar prata om människors likgiltighet, och att vi inte vill ingripa när vi ser något som är fel. De två personerna går förbi prästen, fram till en Jesusstaty och kysser dens fötter. Sen går de ut ur kyrkan, tände varsin cigarett och går till jobbet. Anslaget gör det klart för en att bröderna är väldigt religiösa inåt, men kanske inte lika mycket utåt.
I förtexternas presenteras brödernas ytterligare, man får se hur de jobbar på ett slakteri, skämtar med varandra, men samtidigt ställer upp när det verklige gäller. Man märker också att de inte drar sig för ett slagsmål, om det blir aktuellt. Scenen slutar med att de är på sin favoritbar med sina vänner, och ryska maffian kommer in för att stänga baren.
Filmen har ett speciellt sätt att presentera övriga karaktärer; när de blir synliga i bild första gången fryser bilden, och en kort personlighets-beskrivning blir synlig, och sedan fortsätter filmen.
Konflikten tar sin början i och med att maffian försöker stänga deras bar, men den blir inte helt tydlig förrän bröderna senare vaknar upp i fängelset och får en vision av att de ska hjälpa Gud att utrota all ondska. Dagen därpå skaffar de vapen (och rep) och utför ett massmord på ännu fler maffia-medlemmar. Efter mordet läser de en bön och lägger mynt på de dödas ögon, något som man gör i flera religioner för att kunna betala sin väg till dödsriket och på så sätt sona sina synder. Återigen något som visar på brödernas religion.
Där träffar de på hjälparen – Rocco – som får höra om deras idé och hänger på dem. Rocco vill lära sig deras bön, men de säger att den bara är för familjen. Konflikten trappas upp ytterligare när de tre försöker sig på ytterligare ett mord, och de utanför träffar på en gammal man med sex pistoler som skjuter mot dem.
Filmen får sin vändpunkt när de båda bröderna läser sin bön över den nyss ihjälskjutne Rocco, och den gamle mannen med pistolerna dyker upp bakom dem för att mörda dem. När de tar en paus i bönen tar den gamle bakom dem vid, och avslutar den.
Konflikten får aldrig någon egentligen upplösning, efter att filmen fått sin vändpunkt får man ser hur bröderna och den gamle mannen – uppenbarligen deras pappa – stormar in i en rättssal och förklarar att från och med den dagen ska de jaga efter och utrota alla onda människor. De avslutar med att avrätta den anklagade, och försvinner där ifrån.
I avtoningen är det dags för eftertexter, samtidigt som en reporter går runt och frågar folk på stan vad de tycker om ”helgonen”. Många människor tycker olika saker, och vi får ta del av allas åsikter. På så sätt ställer sig filmen inte på någon sida, utan visar bara upp olika möjligheter.
Ljud och bild
Musiken är varierande, i början är det glad irländskt musik som stämmer in med brödernas glada inställning just då, och förklarar deras irländska påbrå. Under skjutscenerna är det oftast opera i bakgrunden, något som filmmakare mer och mer fått oss att förknippa med strider, krig och stora episka saker.
Filmtekniken varierar väldigt mycket, i en scen när de är fulla i en trång lägenhet vinglar kameran mycket, det blir mycket rökigt och saker som välter.
Det är mycket ”flashbacks” där man får se hur FBI-agenten Smecker gissar sig till vad som har hänt, och sedan visar de hur det gick till (oftast väldigt likt det Smecker sa). I ett av de tillfällena får man se hur Smecker går runt bredvid dem samtidigt som scenen utspelar sig, härmar de som var med, och till slut ställer sig och skriker ”There was a fire fight!” samtidigt som man i bakgrunden kan se hur de skjuter mot varandra.
Väldigt effektfullt
Tanke
Tanken med filmen är att den ska få folk att fundera; är det rätt att göra så här? Är det värre att så många dåliga människor går fria? Kan man ta lagen i egna händer på det här sättet?
Budskapet är väl, om något, att man inte ska vara en ”dålig” människa. Alla kan följa tre enkla regler; du skall icke mörda, du skall icke stjäla, och du skall icke våldta."
Idag ser jag på:
- That '70s show, 17.50, TV4
- Lost, 22.00, TV4+
"Titel och genre
Titeln Boondock Saints anspelar på huvudrollernas religiösa övertygelse, och den har inte översatts, utan heter samma sak på originalspråket.
Dramaturgin
I filmen anslag får vi se en kyrka i Boston, under St. Patricks Day. Alla i kyrkan står upp, och prästen håller ett tal om Guds godhet, och att Gud ska frälsa dem från ondska och förlåta dem för deras synder. När kyrkobesökarna satt sig ner får vi se att två personer fortfarande ber koncentrerat, men nu byts prästens ord ut mot en annan röst som pratar om hämnd. Rösten är mörk och hård, och vi får uppfattningen av att bröderna inte ber för något gott.
När de bett klart reser de sig upp och börjar gå framåt i kyrkan, samtidigt som en annan präst börjar prata om människors likgiltighet, och att vi inte vill ingripa när vi ser något som är fel. De två personerna går förbi prästen, fram till en Jesusstaty och kysser dens fötter. Sen går de ut ur kyrkan, tände varsin cigarett och går till jobbet. Anslaget gör det klart för en att bröderna är väldigt religiösa inåt, men kanske inte lika mycket utåt.
I förtexternas presenteras brödernas ytterligare, man får se hur de jobbar på ett slakteri, skämtar med varandra, men samtidigt ställer upp när det verklige gäller. Man märker också att de inte drar sig för ett slagsmål, om det blir aktuellt. Scenen slutar med att de är på sin favoritbar med sina vänner, och ryska maffian kommer in för att stänga baren.
Filmen har ett speciellt sätt att presentera övriga karaktärer; när de blir synliga i bild första gången fryser bilden, och en kort personlighets-beskrivning blir synlig, och sedan fortsätter filmen.
Konflikten tar sin början i och med att maffian försöker stänga deras bar, men den blir inte helt tydlig förrän bröderna senare vaknar upp i fängelset och får en vision av att de ska hjälpa Gud att utrota all ondska. Dagen därpå skaffar de vapen (och rep) och utför ett massmord på ännu fler maffia-medlemmar. Efter mordet läser de en bön och lägger mynt på de dödas ögon, något som man gör i flera religioner för att kunna betala sin väg till dödsriket och på så sätt sona sina synder. Återigen något som visar på brödernas religion.
Där träffar de på hjälparen – Rocco – som får höra om deras idé och hänger på dem. Rocco vill lära sig deras bön, men de säger att den bara är för familjen. Konflikten trappas upp ytterligare när de tre försöker sig på ytterligare ett mord, och de utanför träffar på en gammal man med sex pistoler som skjuter mot dem.
Filmen får sin vändpunkt när de båda bröderna läser sin bön över den nyss ihjälskjutne Rocco, och den gamle mannen med pistolerna dyker upp bakom dem för att mörda dem. När de tar en paus i bönen tar den gamle bakom dem vid, och avslutar den.
Konflikten får aldrig någon egentligen upplösning, efter att filmen fått sin vändpunkt får man ser hur bröderna och den gamle mannen – uppenbarligen deras pappa – stormar in i en rättssal och förklarar att från och med den dagen ska de jaga efter och utrota alla onda människor. De avslutar med att avrätta den anklagade, och försvinner där ifrån.
I avtoningen är det dags för eftertexter, samtidigt som en reporter går runt och frågar folk på stan vad de tycker om ”helgonen”. Många människor tycker olika saker, och vi får ta del av allas åsikter. På så sätt ställer sig filmen inte på någon sida, utan visar bara upp olika möjligheter.
Ljud och bild
Musiken är varierande, i början är det glad irländskt musik som stämmer in med brödernas glada inställning just då, och förklarar deras irländska påbrå. Under skjutscenerna är det oftast opera i bakgrunden, något som filmmakare mer och mer fått oss att förknippa med strider, krig och stora episka saker.
Filmtekniken varierar väldigt mycket, i en scen när de är fulla i en trång lägenhet vinglar kameran mycket, det blir mycket rökigt och saker som välter.
Det är mycket ”flashbacks” där man får se hur FBI-agenten Smecker gissar sig till vad som har hänt, och sedan visar de hur det gick till (oftast väldigt likt det Smecker sa). I ett av de tillfällena får man se hur Smecker går runt bredvid dem samtidigt som scenen utspelar sig, härmar de som var med, och till slut ställer sig och skriker ”There was a fire fight!” samtidigt som man i bakgrunden kan se hur de skjuter mot varandra.
Väldigt effektfullt
Tanke
Tanken med filmen är att den ska få folk att fundera; är det rätt att göra så här? Är det värre att så många dåliga människor går fria? Kan man ta lagen i egna händer på det här sättet?
Budskapet är väl, om något, att man inte ska vara en ”dålig” människa. Alla kan följa tre enkla regler; du skall icke mörda, du skall icke stjäla, och du skall icke våldta."
Idag ser jag på:
- That '70s show, 17.50, TV4
- Lost, 22.00, TV4+
Thursday, January 12, 2006
Häxornas tid
Häxornas Tid gick idag, mkt bra program. Nu har jag visserligen inte läst boken den är baserad på, men jag blev lite inspirerade till att göra det i alla fall. Vilket ju bara är bra för Guillou, för då får ju han mer läsare...
Aaaanyway, det är ett coolt program. Guillou skulle - med lite otur - kunna ha världens mest tråkiga röst, och jag skulle inte precis vilja ha honon som lärare, men den passar bra i TV. Sen är det rätt skönt att man bara hör hans röst igenom nästa hela programmet (då och då blir det någon annan, iofs, men ändå), även när han läser "repliker". Blir inte så jobbigt då, känns bara mer stämningsfullt när man får se hur de pratar i bakgrunden och vagt kan uppfatta det.
Dessutom är det jättesnyggt filmat. Ibland är det som Guillou pratar om filmatiserat, med en hel del duktiga skådisar, men inga man känner, igen är det bilder från historia saker, och med jämna mellanrum är det Guillou som går runt på historiska platser och pratar. Dessutom växlar de mellan klippen snyggt, det är väldigt mycket lek med kameran. Ingen vanlig dokumentär, precis.
Och framför allt är det ju ett intressant ämne också. Jag har inte varit så insatt innan, har väl läst lite om det, men jag tycker ändå att jag fått mycket mer koll på det nu. Sen kommer det säkert komma fjorton stycken historievetare och läxa upp mig eftersom Guillou inte vet vad han pratar om, men det skiter jag i. Kul är det i alla fall.
En annan sak som är kul som iofs inte har med TV att göra är Fructis Manga Head-hårgelé, den är superbra! Så om det sitter några manga/anime-nördar och läser det här och hoppas på en blogg om manga, så kan ni iaf trösta er med det här så länge. Man skulle lätt kunna fixa värsta mangahåret med hjälp av den. :P Lite OT, kanske...
Aja, kort blogg idag, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, tyvärr. Dessutom har jag huvudvärk. Men om ni har tårkigt en torsdagskväll kan ni alltid ta er en titt på serien! ;)
Idag såg jag på:
- Vänner, Kanal5, 19.00
- Häxornas tid, TV4, 20.00
Over and out.
Aaaanyway, det är ett coolt program. Guillou skulle - med lite otur - kunna ha världens mest tråkiga röst, och jag skulle inte precis vilja ha honon som lärare, men den passar bra i TV. Sen är det rätt skönt att man bara hör hans röst igenom nästa hela programmet (då och då blir det någon annan, iofs, men ändå), även när han läser "repliker". Blir inte så jobbigt då, känns bara mer stämningsfullt när man får se hur de pratar i bakgrunden och vagt kan uppfatta det.
Dessutom är det jättesnyggt filmat. Ibland är det som Guillou pratar om filmatiserat, med en hel del duktiga skådisar, men inga man känner, igen är det bilder från historia saker, och med jämna mellanrum är det Guillou som går runt på historiska platser och pratar. Dessutom växlar de mellan klippen snyggt, det är väldigt mycket lek med kameran. Ingen vanlig dokumentär, precis.
Och framför allt är det ju ett intressant ämne också. Jag har inte varit så insatt innan, har väl läst lite om det, men jag tycker ändå att jag fått mycket mer koll på det nu. Sen kommer det säkert komma fjorton stycken historievetare och läxa upp mig eftersom Guillou inte vet vad han pratar om, men det skiter jag i. Kul är det i alla fall.
En annan sak som är kul som iofs inte har med TV att göra är Fructis Manga Head-hårgelé, den är superbra! Så om det sitter några manga/anime-nördar och läser det här och hoppas på en blogg om manga, så kan ni iaf trösta er med det här så länge. Man skulle lätt kunna fixa värsta mangahåret med hjälp av den. :P Lite OT, kanske...
Aja, kort blogg idag, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, tyvärr. Dessutom har jag huvudvärk. Men om ni har tårkigt en torsdagskväll kan ni alltid ta er en titt på serien! ;)
Idag såg jag på:
- Vänner, Kanal5, 19.00
- Häxornas tid, TV4, 20.00
Over and out.
Monday, January 9, 2006
Hayden Whinersen
Jag är upprörd. Upprörd på gränsen till förbannelse, faktiskt. Varför? Jo, för att igårkväll såg jag DVD-utgåvan av Return of the Jedi - min favoritfilm, alla kategorier. Visst lät det logiskt? Nej, kanske inte, jag ska förklara:
I slutet när alla är lyckliga och glada ser Luke bort mot en tom bro, och får syn på Obi-Wan Kenobi och Yoda. Still no problem. Sen dyker allas vår Anakin Skywalker upp bredvid dem, i de gamla filmerna spelad av Sebastian Shaw (som för övrigt inte spelar Darth Vader för han spelas av David Prowse och hans röst görs av James Earl Jones (nördfakta)). Där kom problemet in.
För det är inte Mr Shaw som dyker upp. Det är jävla Hayden Whinersen (eller Christensen som han egentligen heter, men Whinersen beskriver hans "skådespeleri" så bra), som är där istället. En liten ändring som fick mig att börja hyperventilera och seriöst överväga självmord. HUR kan man göra så!?
Därför gick jag upp typ två timmar tidigare än jag behövde imorse för att kunna se om filmen på VHS-versionen, där det inte är Whinersen. Det kändes lite bättre då, men jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken. Så jag ska se A New Hope igen nu, för att helt och hållet komma över det. Och jag ska aldrig se DVD-versionen av Return of the Jedi. Aldrig!
Pah!
Idag ser jag på:
- Vänner, Kanal5, 19.00
- Commander in chief, TV4, 20.00
Over and out.
I slutet när alla är lyckliga och glada ser Luke bort mot en tom bro, och får syn på Obi-Wan Kenobi och Yoda. Still no problem. Sen dyker allas vår Anakin Skywalker upp bredvid dem, i de gamla filmerna spelad av Sebastian Shaw (som för övrigt inte spelar Darth Vader för han spelas av David Prowse och hans röst görs av James Earl Jones (nördfakta)). Där kom problemet in.
För det är inte Mr Shaw som dyker upp. Det är jävla Hayden Whinersen (eller Christensen som han egentligen heter, men Whinersen beskriver hans "skådespeleri" så bra), som är där istället. En liten ändring som fick mig att börja hyperventilera och seriöst överväga självmord. HUR kan man göra så!?
Därför gick jag upp typ två timmar tidigare än jag behövde imorse för att kunna se om filmen på VHS-versionen, där det inte är Whinersen. Det kändes lite bättre då, men jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken. Så jag ska se A New Hope igen nu, för att helt och hållet komma över det. Och jag ska aldrig se DVD-versionen av Return of the Jedi. Aldrig!
Pah!
Idag ser jag på:
- Vänner, Kanal5, 19.00
- Commander in chief, TV4, 20.00
Over and out.
Saturday, January 7, 2006
Help me, Obi-Wan Kenobi. You're my only hope.
Hade tänkt skriva en blogg om Harrison Ford, något med rubriken "Harrison Ford - hot or not?", och dreggla lite över honom i Star Wars och Indiana Jones-filmerna. Jag menar; han är ju snygg. Jävligt snygg. Och även om han inte är lika snygga nu som för trettio år sen, så skulle jag fortfarande ligga med honom - han är ändå alltid Han Solo för mig. Nu matter what.
Anyway, det blir inte riktigt så. För jag såg som sagt A New Hope igen, och underskattade filmen och överskattade mig själv. Som om jag skulle kunna låta bli att skriva ner hur mycket jag älskar den filmen efter det, som om jag någonsin skulle kunna begränsa mig till ett enda ämne. Det går inte. Inte ens Han Solo, det skulle bara börja handla om allt annat ändå. Jag kan inte. Det sitter för djupt, hela filmen, jag andas Star Wars, ffs.
Right, tänker du nu, och går och avslutar din relation med mig på Helgon. Men seriöst, det är som att vara kär. Efter att ha sett filmen känner jag mig olyckligt kär, jag vill ha mer, jag vill se nästa film, men isåfall kommer jag inte sova, och det är dumt. Men jag känner mig kär, det är exakt sama känsla, och jag fattar inte hur det går till. Varje gång jag inte ser filmerna på ett tag - nu var det t ex över ett år sen sist - så tror jag att det gått över, att det bara är ett par skitbra filmer, men jag får bevisat för mig, gång på gång, att så är det inte. Jag älskar Star Wars.
Riktigt jävla djup kärlek. Jag vet vad varenda en av filmernas karaktärer känner i vartenda scen, varenda minut. Det beror inte bara på att jag äger boken Stjärnornas krig (som George Lucas gav ut samma år som filmen kom), det beror på att jag kan filmen. Jag ser inte på filmen, jag är den. Den väcker delar av mig som jag inte trodde fanns längre, och jag märker hur jag kommer ihåg nördiga saker jag inte ens var medveten om att jag mindes. "Det där är en musdroid, man använder dem för att skicka meddelanden. De smälter ner sig själva ifall de blir tillfångatagna". "Typiskt javorna att försöka sälja en reaktorskötare till folk som har en fuktfarm! Den droiden passar i maskinrummet på ett skepp, inte ut i öken. Suck, alltså!". Och alla replikerna dyker upp igen, jag vet precis vad alla ska säga och varför. Och när.
Ifall ni läst min blogg eller Helgon-dagbok ett tag kanske ni känner igen det här, för jag skrev precis samma sak om The Lord of the Rings för någon månad sen. Det beror inte på att jag blir besatt av allt, det beror bara på att jag har en tendens att förneka att jag skulle älska något av dem. Det känns hela tiden som att jag växer ifrån dem, som att jag inte är lika besatt som jag varit, men jag är alltid det, och let's face it: tror ni på allvar att jag någonsin kommer sluta få såna här aha-upplevelser? No way. (Som The Man With No Name säger: "I get the wrong idea only when it suits me.")
Som om man kan låta bli att dyrka Leia? Oavsett om hon är ens barndomsidol eller runkobjekt (slavklädseln, you know), we all love her. Och som om det någonsin kommer finnas en coolare töntig huvudroll? Och framförallt: som om jag någonsin kommer sluta att älska universums snyggaste, coolaste, och klockrenaste corellier? Aldrig. När jag är nittio år och sitter på ålderdomshem och är bitter hela dagarna, då kommer jag trösta mig med Star Wars, och känna att det är värt att leva en vecka till för att kunna se filmerna.
Okej, det här blir mest babbel just nu, jag tror egentligen inte det leder någonvart. Men jag har liksom inte insett hur illa det är innan. Jag såg Indiana Jones och tänkte att de är bra, det finns mycket bra där, framför allt i tvåan när Harrison Ford springer runt utan tröja. Klart ett av filmhistoriens bästa ögonblick. Dessutom är ju Indiana Jones - äventyraren - och Han Solo extremt lika varandra, de har ju till och med snott en scen från A New Hope till Temple of doom, och som Star Wars-fan ser man ju likheterna. Men ändå. Det är inte som att de lyckats ge Han Solo en egen filmserie (däremot vet jag att det finns en bok om Hans och Chewies äventyr innan de träffade på Luke, osv, den har jag velat ha i typ sju år, men den finns nog ingenstans).
Nej... det går liksom inte. Jag tror förresten jag har bestämt mig för vad mina barn ska heta, också. Jag ska ha två stycken (nej, jag ska ha tre, men ett har inget namn än), en pojke och en flicka, och han ska heta Harrison Luke (eller Luc, vet ej) Häftigt Efternamn, och hon ska heta Leia Indiana Häftigt Efternamn. Har inte bestämt mig för vilken som ska vara tilltalsnamn eller inte, men wtf. Det blir nog bra. :P
Förresten insåg jag hur nördig jag varit, när min lillasyster dök upp och började se filmen med mig. På rymdbaren sitter en lurvig, primitiv varelse - en talzier - med två ögonpar. Lillasyster pekar på den och säger "just ja, det är den som har nattögon", och jag känner mig som ett levande frågetecken. Va? Hon förklarar att hon har lärt sig det från mig, att den där har två par ögon, ett par nattögon och ett par dagögon.
Och efter en stunds funderande kom jag fram till att, jo, så är det faktiskt. Jag hade glömt det, jag hade säkert kunnat komma ihåg det, men Lillasyster mindes. Och jag insåg hur mycket jag måste tjatat. "Det där är en tortyrdroid". "Den där kan ändra färg till det senaste den ätit, och om den inte ätit på ett tag blir den genomskinlig." Jag kanske inte minns vad för sorts drake Ben Kenobi härmar när han skrämmer bort the sand people, men jag vet att i boken lovar han Luke att lära honom det någon gång. (För övrigt är det en kraytdrake han härmar, om ni bryr er)
R2-D2 måste jag nämna också. Har alltid varit en av mina favoriter, och det som jag tycker är så fantastiskt med honom är att trots att han bara är en liten robot, helt utan ansikte eller nånting, så lyckas han bli så mycket. Han har personlighet, jag vet precis hur han är. Jag skulle lätt kunna skriva en berättelse om honom, för han är precis lika levande som någon annan. Jag tycker det är så fruktansvärt häftigt. Och jag har hans autograf. ^^
Det är ungefär såhär det är. Jag skulle ge upp hela världen för att få se Tatooines tvillingsolar gå ner en enda gång. Om jag fick välja ett historiskt ögonblick att vara med på skulle det vara premiären av A New Hope. För mig spelar det ingen roll om skeppet är a piece of junk, så länge det ägs av en självsäker corellier (det ordet är fint, förresten) och hans något udda, men fullkomligt lojale wookie-polare. Of course it could work with a princess, and a guy like him. Och jag vill resa med Millenium Falcon, och jag vet att den enda man egentligen kan be om hjälp såklart är Obi-Wan Kenobi. You're my only hope.
Over and out.
Anyway, det blir inte riktigt så. För jag såg som sagt A New Hope igen, och underskattade filmen och överskattade mig själv. Som om jag skulle kunna låta bli att skriva ner hur mycket jag älskar den filmen efter det, som om jag någonsin skulle kunna begränsa mig till ett enda ämne. Det går inte. Inte ens Han Solo, det skulle bara börja handla om allt annat ändå. Jag kan inte. Det sitter för djupt, hela filmen, jag andas Star Wars, ffs.
Right, tänker du nu, och går och avslutar din relation med mig på Helgon. Men seriöst, det är som att vara kär. Efter att ha sett filmen känner jag mig olyckligt kär, jag vill ha mer, jag vill se nästa film, men isåfall kommer jag inte sova, och det är dumt. Men jag känner mig kär, det är exakt sama känsla, och jag fattar inte hur det går till. Varje gång jag inte ser filmerna på ett tag - nu var det t ex över ett år sen sist - så tror jag att det gått över, att det bara är ett par skitbra filmer, men jag får bevisat för mig, gång på gång, att så är det inte. Jag älskar Star Wars.
Riktigt jävla djup kärlek. Jag vet vad varenda en av filmernas karaktärer känner i vartenda scen, varenda minut. Det beror inte bara på att jag äger boken Stjärnornas krig (som George Lucas gav ut samma år som filmen kom), det beror på att jag kan filmen. Jag ser inte på filmen, jag är den. Den väcker delar av mig som jag inte trodde fanns längre, och jag märker hur jag kommer ihåg nördiga saker jag inte ens var medveten om att jag mindes. "Det där är en musdroid, man använder dem för att skicka meddelanden. De smälter ner sig själva ifall de blir tillfångatagna". "Typiskt javorna att försöka sälja en reaktorskötare till folk som har en fuktfarm! Den droiden passar i maskinrummet på ett skepp, inte ut i öken. Suck, alltså!". Och alla replikerna dyker upp igen, jag vet precis vad alla ska säga och varför. Och när.
Ifall ni läst min blogg eller Helgon-dagbok ett tag kanske ni känner igen det här, för jag skrev precis samma sak om The Lord of the Rings för någon månad sen. Det beror inte på att jag blir besatt av allt, det beror bara på att jag har en tendens att förneka att jag skulle älska något av dem. Det känns hela tiden som att jag växer ifrån dem, som att jag inte är lika besatt som jag varit, men jag är alltid det, och let's face it: tror ni på allvar att jag någonsin kommer sluta få såna här aha-upplevelser? No way. (Som The Man With No Name säger: "I get the wrong idea only when it suits me.")
Som om man kan låta bli att dyrka Leia? Oavsett om hon är ens barndomsidol eller runkobjekt (slavklädseln, you know), we all love her. Och som om det någonsin kommer finnas en coolare töntig huvudroll? Och framförallt: som om jag någonsin kommer sluta att älska universums snyggaste, coolaste, och klockrenaste corellier? Aldrig. När jag är nittio år och sitter på ålderdomshem och är bitter hela dagarna, då kommer jag trösta mig med Star Wars, och känna att det är värt att leva en vecka till för att kunna se filmerna.
Okej, det här blir mest babbel just nu, jag tror egentligen inte det leder någonvart. Men jag har liksom inte insett hur illa det är innan. Jag såg Indiana Jones och tänkte att de är bra, det finns mycket bra där, framför allt i tvåan när Harrison Ford springer runt utan tröja. Klart ett av filmhistoriens bästa ögonblick. Dessutom är ju Indiana Jones - äventyraren - och Han Solo extremt lika varandra, de har ju till och med snott en scen från A New Hope till Temple of doom, och som Star Wars-fan ser man ju likheterna. Men ändå. Det är inte som att de lyckats ge Han Solo en egen filmserie (däremot vet jag att det finns en bok om Hans och Chewies äventyr innan de träffade på Luke, osv, den har jag velat ha i typ sju år, men den finns nog ingenstans).
Nej... det går liksom inte. Jag tror förresten jag har bestämt mig för vad mina barn ska heta, också. Jag ska ha två stycken (nej, jag ska ha tre, men ett har inget namn än), en pojke och en flicka, och han ska heta Harrison Luke (eller Luc, vet ej) Häftigt Efternamn, och hon ska heta Leia Indiana Häftigt Efternamn. Har inte bestämt mig för vilken som ska vara tilltalsnamn eller inte, men wtf. Det blir nog bra. :P
Förresten insåg jag hur nördig jag varit, när min lillasyster dök upp och började se filmen med mig. På rymdbaren sitter en lurvig, primitiv varelse - en talzier - med två ögonpar. Lillasyster pekar på den och säger "just ja, det är den som har nattögon", och jag känner mig som ett levande frågetecken. Va? Hon förklarar att hon har lärt sig det från mig, att den där har två par ögon, ett par nattögon och ett par dagögon.
Och efter en stunds funderande kom jag fram till att, jo, så är det faktiskt. Jag hade glömt det, jag hade säkert kunnat komma ihåg det, men Lillasyster mindes. Och jag insåg hur mycket jag måste tjatat. "Det där är en tortyrdroid". "Den där kan ändra färg till det senaste den ätit, och om den inte ätit på ett tag blir den genomskinlig." Jag kanske inte minns vad för sorts drake Ben Kenobi härmar när han skrämmer bort the sand people, men jag vet att i boken lovar han Luke att lära honom det någon gång. (För övrigt är det en kraytdrake han härmar, om ni bryr er)
R2-D2 måste jag nämna också. Har alltid varit en av mina favoriter, och det som jag tycker är så fantastiskt med honom är att trots att han bara är en liten robot, helt utan ansikte eller nånting, så lyckas han bli så mycket. Han har personlighet, jag vet precis hur han är. Jag skulle lätt kunna skriva en berättelse om honom, för han är precis lika levande som någon annan. Jag tycker det är så fruktansvärt häftigt. Och jag har hans autograf. ^^
Det är ungefär såhär det är. Jag skulle ge upp hela världen för att få se Tatooines tvillingsolar gå ner en enda gång. Om jag fick välja ett historiskt ögonblick att vara med på skulle det vara premiären av A New Hope. För mig spelar det ingen roll om skeppet är a piece of junk, så länge det ägs av en självsäker corellier (det ordet är fint, förresten) och hans något udda, men fullkomligt lojale wookie-polare. Of course it could work with a princess, and a guy like him. Och jag vill resa med Millenium Falcon, och jag vet att den enda man egentligen kan be om hjälp såklart är Obi-Wan Kenobi. You're my only hope.
Over and out.
27 sekundmeter snö
Väldigt bra serie, faktiskt. Tänker inte säga vem som är mördaren, snäll som jag är, men jag kommer nog avslöja lite annat om karaktärerna så är ni extremt spoilerkänsliga kan ni ju låta bli att läsa. Och lyncha mig inte om jag säger något ni inte vill veta. Okej?
Enkelt scenario: ett antal människor instängda i en stuga mitt ute i ingenstans, ingen kommunikation med omvärlden, och så ett mord. Folk säger hela tiden att det är någon Agatha Christie över det hela - vilket jag inte kan kommentera, för jag har inte läst något av henne. But I might.
Det var väldigt stelt skådespel från vissa av personerna, men det kan också ha varit meningen, jag vet inte. Den enda unga tjejen, "Ninnan" (astöntigt smeknamn, jag skulle hellre dött än hetat det), spelade rätt bra med kroppen, men hennes repliker var så äckligt tillgjorda att jag funderade på att begå självmord. Eller nästan iaf, hemskt var det. Jag hatade henne, hela tiden. Jag sket i att hennes pappa dog och det var så synd om henne, fuck her anyway.
De tre karaktärer jag gillade mest var skådespelerskan Lola Marco, mega-alkisen Odd och Frida, som redan bodde i huset de kom till. Lola hade en skön attityd, hon blev inte förbannad hela tiden, eller var övertrevlig. Odd var smart, även om han söp och hade varit i krig var han inte våldsam eller nånting, han var smart. Inte äckligt smart, inte genialisk smart, men han förstod.
Frida var också smart. Hon tog tag i mordet, förhörde alla, och WOW, kunde dra slutsatser. Mer än Sven kunde, som tog över efter att Frida dött. Det tyckte jag sög hårt - att hon dog alltså - för hon var fett cool, trots att hon var gammal. Sven var en tönt, jag hatade Sven.
I övrigt fanns Majken där, som var överpositiv, men egentligen hatade alla. Birger, som inte skulle vara där utan råkade hänga med Wiesmann - killen som dog - för att övertala honom att göra affärer med Tyskland. Odds fru, som egentligen inte gjorde något, men min pappa drömde att hon var mördaren. En kille vid namn Armand som bara snackade franska och var ihop med Lola. Han var jäkligt ful, men hade ett ganska gulligt sätt.
Tror inte det var några mer, finns inte mer att säga utan att avslöja massa. Jävligt bra i alla fall, kanske inget man ser om så länge man minns vem mördaren är, men bra. Jag menar, man sitter ju och undrar nästan hela tiden, misstänker alla minst en gång. Var det hon? Eller han? Kanske två? Eller var det kanske Wiesmann själv som tog självmord? Fast isåfall - vem dödade Frida? Osv...
Aja, nu ska jag se Star Wars: A New Hope. DVD-utgåvan, faktiskt, pappa fick den för ett år sen, men har inte orkat öppna den. Efter det, dvs om typ två timmar, så skriver jag väl ihop en blogg till om någon passande. En eller ett par bloggar. :P
Over and out.
Enkelt scenario: ett antal människor instängda i en stuga mitt ute i ingenstans, ingen kommunikation med omvärlden, och så ett mord. Folk säger hela tiden att det är någon Agatha Christie över det hela - vilket jag inte kan kommentera, för jag har inte läst något av henne. But I might.
Det var väldigt stelt skådespel från vissa av personerna, men det kan också ha varit meningen, jag vet inte. Den enda unga tjejen, "Ninnan" (astöntigt smeknamn, jag skulle hellre dött än hetat det), spelade rätt bra med kroppen, men hennes repliker var så äckligt tillgjorda att jag funderade på att begå självmord. Eller nästan iaf, hemskt var det. Jag hatade henne, hela tiden. Jag sket i att hennes pappa dog och det var så synd om henne, fuck her anyway.
De tre karaktärer jag gillade mest var skådespelerskan Lola Marco, mega-alkisen Odd och Frida, som redan bodde i huset de kom till. Lola hade en skön attityd, hon blev inte förbannad hela tiden, eller var övertrevlig. Odd var smart, även om han söp och hade varit i krig var han inte våldsam eller nånting, han var smart. Inte äckligt smart, inte genialisk smart, men han förstod.
Frida var också smart. Hon tog tag i mordet, förhörde alla, och WOW, kunde dra slutsatser. Mer än Sven kunde, som tog över efter att Frida dött. Det tyckte jag sög hårt - att hon dog alltså - för hon var fett cool, trots att hon var gammal. Sven var en tönt, jag hatade Sven.
I övrigt fanns Majken där, som var överpositiv, men egentligen hatade alla. Birger, som inte skulle vara där utan råkade hänga med Wiesmann - killen som dog - för att övertala honom att göra affärer med Tyskland. Odds fru, som egentligen inte gjorde något, men min pappa drömde att hon var mördaren. En kille vid namn Armand som bara snackade franska och var ihop med Lola. Han var jäkligt ful, men hade ett ganska gulligt sätt.
Tror inte det var några mer, finns inte mer att säga utan att avslöja massa. Jävligt bra i alla fall, kanske inget man ser om så länge man minns vem mördaren är, men bra. Jag menar, man sitter ju och undrar nästan hela tiden, misstänker alla minst en gång. Var det hon? Eller han? Kanske två? Eller var det kanske Wiesmann själv som tog självmord? Fast isåfall - vem dödade Frida? Osv...
Aja, nu ska jag se Star Wars: A New Hope. DVD-utgåvan, faktiskt, pappa fick den för ett år sen, men har inte orkat öppna den. Efter det, dvs om typ två timmar, så skriver jag väl ihop en blogg till om någon passande. En eller ett par bloggar. :P
Over and out.
Uppdateringar
Nu är jag tillbaka från Skåne och kan börja recensera film och TV igen. Lär komma ett par bloggar nu idag/imorgon, för det har blivit en hel del film och TV, och jag försöker ge varje film/serie en egen blogg (blir lättare att söka då, inbillar jag mig). Bl a har ni Häxornas tid, Indiana Jones II och 27 sekundmeter snö-recensioner att se fram emot.
En sak jag märkte nu när jag kom hem och kollade runt lite på Canal+ är att de slutat sända Actors studio: Clint Eastwood, vilket gör mig något frustrerad! Jag har bara hunnit se tio minuter av första delen, och blir aningen irriterad när jag inser att jag missat en två timmars intervju med min nya favorit. Får försöka ta reda på var man kan få tag på Actors Studio-dokumentärerna när de slutat sändas.
Dessutom måste jag skriva upp en liten påminnelse till mig själv i marginalen, för jag måste komma ihåg att banda För en handfull dollar på tisdag. Såg den igårkväll och tänkte inte på att spela in den, men nu har jag ett enormt sug på att se den eller uppföljaren, så jag måste nog fixa det. En sak som suger är att den filmen går jättemycket nu i januari, medan För några få dollar mer går en gång - den 3 januari. Så jag har missat den. :(
Mer tänkte jag påpeka att Yu-Gi-Oh-filmen är mycket bättre än vad jag väntade mig. Finns inte så mycket djupt att säga om den att den förtjänar ett eget inlägg, men den var faktiskt bra. Kanske inte så kul om man inte gillar Yu-Gi-Oh över huvud taget, men jag tyckte om den. :)
Jag tror att jag ska se på Star Wars: A new hope senare ikväll också, det var ett tag sen, och Indiana Jones och de fördömdas tempel gjorde mig sugen Han Solo. Vilket jag tycker är helt förståeligt, han var - som jag redan sagt - jävligt snygg då (mer om det i Indy-inlägget).
Nu har jag mailat TV4 och frågat om och när de tänker börja sända That '70s show igen, och sen har jag mailat Canal+ och frågat om Clint Eastwood-dokumentären också. Jag är ganska bra på att fixa sånt här, kanske ska avlägga en visit på SVT.se och be dem sända Svindlarna säsong 2 eller dra en repris på ettan?
Fick ett autosvar från Mona på Canal+ som sa att hon är på semester tills på måndag. Aja, det är bara två dagar, jag tror att jag kan stå ut med att vänta. Och nu har jag andra bloggar att skriva, så jag avslutar nu. ;)
Over and out.
P.S. Har fixat till lite i marginalen... kommentarer?D.S.
En sak jag märkte nu när jag kom hem och kollade runt lite på Canal+ är att de slutat sända Actors studio: Clint Eastwood, vilket gör mig något frustrerad! Jag har bara hunnit se tio minuter av första delen, och blir aningen irriterad när jag inser att jag missat en två timmars intervju med min nya favorit. Får försöka ta reda på var man kan få tag på Actors Studio-dokumentärerna när de slutat sändas.
Dessutom måste jag skriva upp en liten påminnelse till mig själv i marginalen, för jag måste komma ihåg att banda För en handfull dollar på tisdag. Såg den igårkväll och tänkte inte på att spela in den, men nu har jag ett enormt sug på att se den eller uppföljaren, så jag måste nog fixa det. En sak som suger är att den filmen går jättemycket nu i januari, medan För några få dollar mer går en gång - den 3 januari. Så jag har missat den. :(
Mer tänkte jag påpeka att Yu-Gi-Oh-filmen är mycket bättre än vad jag väntade mig. Finns inte så mycket djupt att säga om den att den förtjänar ett eget inlägg, men den var faktiskt bra. Kanske inte så kul om man inte gillar Yu-Gi-Oh över huvud taget, men jag tyckte om den. :)
Jag tror att jag ska se på Star Wars: A new hope senare ikväll också, det var ett tag sen, och Indiana Jones och de fördömdas tempel gjorde mig sugen Han Solo. Vilket jag tycker är helt förståeligt, han var - som jag redan sagt - jävligt snygg då (mer om det i Indy-inlägget).
Nu har jag mailat TV4 och frågat om och när de tänker börja sända That '70s show igen, och sen har jag mailat Canal+ och frågat om Clint Eastwood-dokumentären också. Jag är ganska bra på att fixa sånt här, kanske ska avlägga en visit på SVT.se och be dem sända Svindlarna säsong 2 eller dra en repris på ettan?
Fick ett autosvar från Mona på Canal+ som sa att hon är på semester tills på måndag. Aja, det är bara två dagar, jag tror att jag kan stå ut med att vänta. Och nu har jag andra bloggar att skriva, så jag avslutar nu. ;)
Over and out.
P.S. Har fixat till lite i marginalen... kommentarer?D.S.
Subscribe to:
Posts (Atom)
