Happy Easter

Went to my friend Christopher's Annual Egg-stravaganza. Easter Egg painting party. Had a great time.. Gene Simmons Family Jewels is getting busier and busier.

Firewall

Firewall, alltså. "Var fan har jag hört det namnet?" tänker du kanske, och anstränger dig som fan för att komma ihåg det. Eller så vet du direkt: det är Harrison Ford-filmen som jag tjatat om i säkert en månad nu, eftersom det inte verkade som att SF ville visa den.

Vilket de typ inte gjorde först, för när jag kollade på kommande premiärer typ i februari så fanns den inte där. Alls. Och då kollade jag premiärer från januari till juli i år, mer tror jag inte de hade. Men nej, den stod inte med; och jag såg ingen reklam för den heller, varken i tidningar eller någon annanstans (tro mig, jag letade). Det var inte förrän vi skulle gå och se Lilla Kycklingen och jag gick in på SF.se igen, som jag upptäckte att den skulle ha premiär, inom mindre än en vecka till och med. Så jag fick hitta någon att gå med lite snabbt, och såg den dagen efter Sverige-premiären.

Nog, om det, och mer om filmen. Jag visste ärligt talat inte så mycket om den, först visste jag bara att Harrison Ford var med, vilket egentligen var tillräckligt för att få mig att vilja se den, men det jag lyckades ta reda på om handlingen (hur vet jag faktiskt inte) var att Harrison spelade någon som konstruerat ett säkerhetssystem för en bank (som bara råkade vara hur bra som helst), och sen kom det lite ondingar och kidnappade hans familj för att få honom att hjälpa dem att råna banken. Låter ju faktiskt inte helt dåligt.

"Jack Stanfield är specialist inom datasäkerhet på Landrock Pacific Bank., och är ansvarig för den avdelning som hindrar de alltmer sofistikerade försöken att hacka systemet. Det skulle vara ett idiotsäkert system om det inte vore för en brist som tjuven Bill Cox bestämmer sig för att utnyttja: Jack har en familj. Med Jack som instrument ska Bill ta sig igenom bankens brandväggar och kontroller och genomföra det perfekta rånet."

- SF.se

Då är ju frågan; var det bra? Och svaret är faktiskt, ja, den var jäkligt bra. Visserligen blev den dissade i typ City, tror jag, där de skrev "men när händelseförloppet är så här väloljat välbekant blir summan endimensionellare än Fords uttryck de senaste 15 åren (mungipan drar sig uppåt ibland, annars samma)", men skit i dem för de är dumma. För det första behöver det inte nödvändigtvis vara en dålig grej (äh, det är väl fett logiskt att springa runt och le hela tiden när en galning vill döda ens familj, eller vadå?), och för det andra så råkar jag gilla hur Harrison ser ut. Sådetså (ja, jo, den obligatoriska kommentaren om hans utseende får väl hamna här då; ja, han är gammal, men han är fortfarande het, so fuck off).

Paul Bettany som onding är så rätt, han var så jävla läskig. Det tog ett tag innan jag kom på varför han var så jävla bekant, men sen slog det mig att det ju var från En riddares historia (A knights tale) som jag älskat sen jag var liten, och sen är han med i A beautiful mind också (mycket bra film, btw). Vid ett tillfälle så är det en kille som gjort "ett misstag" som han säger, och han bara skjuter honom, rakt av, och det var så uppenbart från början i scenen, det liksom kändes, men det läskiga var att han som blev skjuten inte fattade det, och bara... Nej, han var jäkligt bra.

Sen var kanske själva slutet och så ganska givet redan från början, men det skiter jag i, för det var bra ändå. Snygg action på slutet, jag satt och ryckte till i stolen när vissa slag utdelades, det såg ut att göra ont. Hoppa inte på folks ryggar, liksom, jag får sympatismärtor. Men bra ändå, och väldigt gullig sista minut. Liksom fint.

Andra nämnvärda saker är att killen som spelar Liam, Nikolaj Coster-Waldau heter han, är jäkligt het. Det var ju nästan så att jag hade svårt att välja vem jag skulle koncentrera mig på under de scener när han och Harrison var med i samtidigt (men bara nästan, för det var ju uppenbart att jag valde Harrison, duh). Dessutom spelade han bra, så jävla elak och ond liksom. Och jag tror han tog hem filmens bästa citat; "I don't hate you Sarah, I just don't care about you", det ska jag lätt komma ihåg.

Såå, för att sammanfatta så får jag väl säga att den var värd att tjafsa så mycket om på Helgon och Sockerdricka, det var värt att eventuellt döda en vänskap på grund av dumma saker som kan hända i biomörkret (thank god för att thrillers inte är romantiska), och den är definitivt värd att se även om man inte är lika besatt av Harrison Ford som jag är. Och Trams, du måste se den, det bara är så. ;)

That's enough of that shit.

Idag ser jag på:
- Yu-Gi-Oh!, TV4, 16.00
- Outsiders, Kanal5, 20.00

Jagad

"Harrison Ford är JAGAD". Den texten, och en filmaffisch liknande den till vänster (fast på svenska, och lite annorlunda placering av text) såg jag varje onsdag i typ ett halvår, eftersom den sitter utanför ett av klassrummen jag hade svenska i då. Ändå var det inte det som fick mig att se filmen, nej, det var det faktum att alla som gillar Harrison Ford som jag pratade med, sa att Star Wars och Indiana Jones var grymt bra filmer där han var med. Och Jagad. Så då hade jag egentligen mycket till val - jag var tvungen att se den.

Någon som jag inte ångrar nu, för det är en bra film. Inte bara för att Harrison Ford är med, såklart, men det gör ju sitt till. Visserligen har han skägg en bra stund i början, något som han inte passar alltför bra i (men han är väl kanske inte så ful som min lillasyster ville få det till när jag såg den med henne -_-), men som jag räknade ut så försvann det ganska snabbt (vilken regissör skulle låta honom ha skägg en hel film? Ingen intelligent i alla fall...).

Okej, kanske ska skriva om något annat är Harrison Fords utseende (heh, för det har ni väl aldrig hört mig tjata om förr? :P), och gå in mer på varför filmen var bra. En anledning till att den är bra är att den, åtminstone enligt mig, är sjukt engagerande. Eller hur man nu ska uttrycka det, ni vet när man inte kan sitta still för att det är så spännande, och man bara sitter och skriker på TVn? Så var det. Mycket. Och inte fan gjorde han som jag ville heller, skrek jag "SPRING, SPRING, SPRING" då kunde man ge sig fan på att han inte gjorde det. Skrek jag "TURN AROUND, TURN AROUND, TURN AROUND AND SMILE" (vilket jag gjorde vid ett tillfälle i filmen... det betyder inte att jag är psykotisk, jag lovar!), då gjorde han inte det. Men han klarade sig ju i alla fall, så vi får tolka det som att han visste vad han gjorde.

En annan bra grej var ju att fanns en hel del bra karaktärer med, förutom Harrison alltså. Polisen som har hand om sökandet, Samuel Gerard (Tommy Lee Jones), är så skön. Jag gillar hans sätt att leverera repliker, han kan fan få allt, inklusive "What the hell is he gonna do with an ambulance?" att låta som en förolämpning. Och lyssna bara på repliker som "The guy is fish food", till vilken han svara "Fine. Go get a cane pole, catch the fish that ate him". Klockren, helt enkelt.

Yeah, och speaking of the devil, eller poliser snarare; en av poliserna spelas av en viss L. Scott Caldwell, samma person som vi ser (nästan) varje onsdag som Rose i Lost. Det var kul, hon passade som polis, även om jag mest kände igen henne på rösten, och inte så mycket utseende ("hon är tjockare som Rose" för att citera bror min).

Anyway, anledningar till att se den filmen; Harrison Ford, bra story (den glömde jag nämnda, han blir alltså oskyldigt dömd för att ha mördat sin fru, och lyckas sedan fly när han ska transporteras till fängelset), cool polis-snubbe, en hel del bra repliker, massvis med snygga undkomma-polisen-i-sista-sekunden-och-känn-dig-grymt-ägd-Samuel-Gerard-scener, och i allmänhet bara för att den är bra. Och Harrison Ford, det tål att upprepas.

Mer kan jag faktiskt inte komma på, jag tänker definitivt skaffa den här filmen på något sätt. Kan säkert få min mamma att köpa den, hon verkade tycka den var bra (när hon fick veta vilken film jag hyrt var hennes kommentar "jag tror man får se honom utan tröja i den filmen. Fast han är nog skadad då". Hon hade rätt, och jag börjar misstänka att jag är lite för fixerad vid tanken på att se Harrison Ford utan tröja). Som sista grej vill jag väl bara (i onödan) påpeka att även om Harrison Ford var typ 50 när han spelade in den här, så är han fortfarande snygg. Det var ju för fan bara fyra år efter att Indiana Jones and the Last Crusade spelades in, och DÄR är det väl ingen tvekan om att han är snygg?

That's enough of that shit.

Och btw... jag antar ni undrar när jag tänker skriva en hel blogg bara om Harrison Ford bara för att få det gjort? Tro mig, det kommer...

Förresten... testa att skriva whentherainstartstopour.angelinascitat.se istället för blogspot.com ;)

Lost: The Lockdown

Okej, Gud, nu måste jag verkligen skriva av mig här... Det här avsnittet var bara SÅ bra, jag DÖR. Jag var seriöst tvungen att gå ner och ställa mig och HOPPA i köket (TVÅ GÅNGER) bara för att kunna lugna ner mig. Jag har inte lugnt ner mig än. Hakuna Matata, bara så ni vet. Jag dör. Dördördördördör.

Ska försöka få lite struktur på det här nu, men det finns FÖR mycket att ta upp. Avsnittet började ju så lugnt, förutom att the hatch fick eget liv och man fick veta mer om Locke (KAN DEN HÄR SERIEN ALDRIG TA EN PAUS OCH LUGNA NER SIG!? Eller den gjorde ju det förut litegrann, och då blev det tråkigt, MEN ÄNDÅ).

Lockes flashback alltså. När ska vi egentligen få veta vad som hände med hans ben!? Jag blir GALEN, det har snart gått två säsonger, och hittills har vi inte en aning. Hans farsa börjar ju spåra ur också, jag satt och skrek på Locke när han bad honom om "tjänsten" att han inte skulle göra det, men lyssnade han? Nej, för folk på film lyssnar aldrig på mig när de borde. "Lyssna mer på mig" är inte mitt valspråk bara för att, liksom...

Men vad höll the hatch på med? Jag fattar inte, den bara... gjorde som den ville! Varför skulle den fälla ner the blast doors helt spontant? Jag höll på att dö när jag såg det, fick Star Wars-repliker på hjärnan, och sen när Locke slängde sig fram med kofoten började jag tänka på Indiana Jones, men sen kunde jag koncentrera mig och undrade vad fan han sysslade med, innan jag såg att han bara skulle ha under kofoten. Smaart, tänkte jag då, men sen när han och Henry försökt lyfta upp den och stoppade in verktygslådan, så var jag övertygad om att den skulle mosas, och det gjorde den ju såklart. IDIOT-LOCKE som skulle under där då, jag var så orolig att hans ben skulle krossas och bara... blä, så skulle han ju bli som han var innan. OMG. Tur att han inte blev det.

Och pakten som han slöt med Henry! Om att han skulle stödja honom, vad som än hände. SHIT, hur blir det med den nu!? Jag menar, det är inte Locke-style att svika pakter sådär, men SERIÖST, varför skulle "Henry" (hädanefter kallade Hugh Grant) gräva ner den rikitga Henry Gale, sno hans historia och sen gå att lita på? Och hur fick Rousseau tag på honom?

Rousseau, förresten, hon hade ju rätt. HAN LJÖG. Och han ljög BRA. Och det skulle ha tagit år innan han erkännt det, om han någonsin gjort det. Ååååhhh, jag har börjat gilla Roussea på senaste tiden! Mer Rousseau! Och Desmond!

Ehum, okej, tillbaka till avsnittet... shit var arg jag blev när Locke screwade upp hans och Helens förhållande, och sen när hon svarade nej blev jag så arg. Och ledsen. Fast det var väntat. Och jag vet inte, NÄR SKA VI FÅ VETA VAD SOM HÄNDE MED LOCKES BEN!? Och är det Lockes farsa som är the real Sawyer? I NEED SOME ANSWERS, MAN!

Och VAD VAR DET DÄR SOM SYNTES I UV-LJUS!? Om Locke inte slår på UV-ljusen i nästan avsnitt får han spö. Bilderna som jag fått av Trams gör mig bara MER förvirrad, jag fattar INGENTING, vad är det här egentligen!? Den där grejen runt, som jag trodde var Dharma-oktavariet är OJÄMT, vilket gör mig mer frustrerad. Okej, jag är officiellt död nu, SOMEONE CALL 911 OR I'M LOST FOREVER!

Ochochoch i slutet, när Kate och Jack ÄNTLIGEN fick till det (efter en hel urbra poker-scener, med en förbannad Sawyer, och en självsäker Jack, OMG. Jag var så säker på att de skulle spela om Kate ett tag...) och var på väg till stranden helt romantiskt, SÅ DYKER DET UPP ETT JÄKLA EPILEPSILJUS FRÅN INGENSTANS. VA!? Och så hittar de Dharma-produkter, men HUR SJUTTON GICK DET TILL!? Det KAN inte ha flygit förbi något utan att de märkt det, det GÅR inte. Det måste varit typ... jag vet inte, the firefox från filmen med samma namn kanske, jag vet inte, JAG DÖR.

Sen när Sayid och de dök upp, och de bara stirrade på varandra, jag fattade INGENTING, jag höll bara på att DÖ. Rakt av. Och när de bytte scen till Locke och Hugh Grant, SHIT, jag SKREK "NEJ, NEJ, NEJ, BYT TILLBAKA" rakt ut, för jag blev så pissed. Och sen stormade de in, och jag fattade inte ett skit, OCH SEN VISADE DET SIG SÅKLART ATT HUGH GRANT LJUGIT HELA TIDEN!!! AHHAHAHAAAAAHHHHHHHHH!!!!!!!

Vad ska man säga? Ingonyama nengw' enamabala, liksom, jag fattar lika mycket av det som av det här. Hakuna Matata, japp, japp, prima skinka, shit pomfrite, jag dör. Vart är fjärren? Varför är min o'boy slut? JAG DÖR.

Min hjärna har havererat, kan inte skriva mer nu, shitshitshitshit, jag dör bara. Hade tusen andra tankar, om Nadia, om Hugh Grants sifferminne, det faktum att vi inte SÅG att Hugh Grant tryckte på knappen, vi har bara hans ord, OCH DET LITAR JAG FANIMIG INTE EN SEKUND PÅ.

That's enough of that shit.

P.S. Imorgon kommer jag antagligen lägga ut en recension på Jagad också, kul va? :P D.S.

Lost: The Whole Truth

Skrev en lång kommentar på Hoggy, och den är för lång för att inte sparas, så här kommer mina tankar om dagens avsnitt (något röriga, maybe):

"Jag tycker det här var ett grymt bra avsnitt, definitivt ett av det bästa den här säsongen, måste jag säga. Helt <3 liksom.

Först blev jag jättearg på Jin, när han bara muppade och rev upp hennes land och grejer, för det var verkligen inte snällt, men sen när han ändrade sig och planterade om allt... så fint! :') Och att han trodde på henne när hon sa att hon inte varit med någon annan, det var också så fint! Började nästan grina ett tag (sist jag faktiskt grät till en TV-serie var när jag såg Vänner-avsnittet där Chandler friar till Monica, apropå ingenting), för de är sååå söta, och det märks att de älskar varandra, och nu känns det som att de kommer göra allt för att göra allt bra igen. :')

Också väldigt intressant att höra Jin prata om andra på ön, och se det hela hur hans synvinkel. Jag vet inte, har inte tänkt på det, men han måste ju ha några åsikter om folk, egentligen... Och nu blir det ju baby också, så fint. :') Fast undrar om ungen kommer födas på ön, nio månader är lång tid... Det tog en halv säsong för Aaron att ploppa ut, menar jag, och det blir väl förhoppningsvis inte för många säsonger till...

Öht mycket gulliga par, Bernard och Rose var rätt gulliga också, det var ju väldigt fint att han ville fixa en pärla till henne och så. *Sucker för romantik*

Sawyer var lovely som vanligt, inte särskilt dryg heller, även om jag vill slå lite på honom när han började prata med Jin. Fast sen kom jag på att Jin ju inte fattar, så då älskade jag honom igen... Som jag alltid gör.

Och sen det är med Anal-ucia, Sayid och Charlie, det var... jag vet inte, jag garvade grymt mycket när Charlie dissade henne, och jag tycker hon förtjänar det, men samtidigt så visade hon att hon faktiskt har nåt i skallen det här avsnittet. Men jag gillar henne inte för det. Dessutom fick jag den otäcka känslan av att de hintar att hon och Sayid ska bli ihop, något jag INTE gillar!!! :O

Dessutom, jag undrar om ballongen finns där? Jag tror inte Henry talade helt med sanning när han sa det där på slutet, min samhällslärare ger mig extralektioner i konsten att manipulera, och jag ser en hel del manipulativ tendenser hos honom. Det är INTE bra. Alls. Men jag tror fortfarande inte han är en the other, det är inte rätt känsla. Han är något annat, något ännu värre. Locke sa ju att för Rousseau är de alla Others, så vem vet? Kanske finns fler...

Och Jack och Locke bråkar på tok för mycket för sitt eget bästa, och bara därför var det ganska bra av Henry att påpeka det för dem - de behöver lite perspektiv och självinsikt. Sen vet jag inte hur mycket de kommer lyssna på honom, och det är väl farligt. Jag tror man ska lyssna på Henry i lagom stora doser, inte på allt, men inte heller på inget. Typ.

Känner att jag bara öst ur mig saker, men är mitt i ett Lost-rus här, så jag måste... ni får leva med det. ^^"

Hmm, funderar på om jag ska skriva såna här djupa grejer efter varje avsnitt och posta. Skulle det vara av något som helst intresse? Kommentera, please!

Idag såg jag på:
- That '70s show, 17.50, TV4
- Vänner, 18.30, Kanal5
- Lost, 21.00, TV4